|
Portugals historia domineras av de upptäckter som de upptäcktsresande gjorde, varav den viktigaste går tillbaka till tidigt 1400-tal. Portugals guldålder vad gäller upptäcktsresande inleddes av Henrik Sjöfararen som ville bryta det monopol som araberna hade på de afrikanska och de asiatiska handelsrutterna. Berömda portugisiska upptäcktsresande inkluderar Bartholomeu Dias, som var den förste europé som seglade runt Godahoppsudden år 1487, Vasco da Gama, som upptäckte en fartygsrutt från Portugal till Indien, Pedro Alvares Cabral, som var den första europé som upptäckte Brasilien, år 1500, och Ferdinand Magellan, den första person som korsade alla världens meridianer. Denna epok såg framgångsrika portugisiska upptäcktsresande som tog över monopolet på mycket av kryddvägen och deras expeditioner till Japan och den nya världen vilket gav stort välstånd och makt till Portugal. De nya upptäckterna gav inte bara oerhörda rikedomar i form av guld, silver och kryddor, men också makt och inflytande. Spridandet av katolicismen var kanske det mest bestående resultatet från utforskandet.
År 1755, omkring tjugo i tio på morgonen den 1 november, inträffade en av de mest ödeläggande och dödsbringande jordbävningarna i mänsklighetens historia i Lissabon. Det har uppskattats att ungefär 25 procent av Lissabons befolkning på 200 000 personer dödades, men antalet döda kan ha varit så högt som 100 000. Jordbävningen, som uppgick till uppskattningsvis 9 på Richter-skalan, följdes snart av en tsunami och omfattande bränder som sammantaget förstörde mycket av staden. Händelsen förvärrade de politiska spänningarna i Portugal, försenade de koloniala ambitionerna, men kan tillskrivas skapandet av den moderna vetenskapen kring seismologi. Trots katastrofen och tack vare Portugals stora koloniala rikedomar, sattes en massiv återuppbyggnadsinsats snabbt in och inom några månader hade mycket av Lissabons centrum redan byggts upp igen. Lissabons nya neoklassiska centralt belägna stadsdelar eller bairros var de första i världen som utformades för att vara “jordbävningssäkra” och det hävdas att marschtrupper användes för att återskapa seismisk aktivitet runt modellbyggnaderna och kontrollera effekten. Återuppbyggnaden var emellertid koncentrerad till de lägre delarna av staden, och Portugals efterföljande ekonomiska nedgång hindrade en komplett återuppbyggnad av Lissabon. Också under de tidigare delarna av 1800-talet fanns det rapporter om förfallna ruiner som inte hade återuppbyggts. Bara några få prominenta byggnader i Manueline-stil klarade jordbävningen, inklusive Belémtornet och Jerónimosklostret, som båda finns på UNESCO:s världsarvslista.
Castelo de São Jorge är med stor marginal den allra äldsta byggnaden i Lissabon, och går tillbaka ända till 400-talet. Lissabons stadshistoria tycks ha börjat med ett kommersiellt centrum för feniciska handelsmän som fraktade tenn från forna Britannien. Bevisen på fenicisk påverkan går tillbaka till 1200-talet f.Kr, men det forntida Lissabon var, enligt legenden, grundat av Ulysses (Odysseus), den kända grekiska kungen av Ithaca och hjälten i Homeros epos, Odysséen. Ulysses döpte staden till “Olissipo”, vilket betyder “bedårande” eller “vänlig” hamn och när romarna anlände blev staden snart känd som Olissipona. Romarna byggde stora tempel, akvedukter och badinrättningar runt staden, samt en stor nekropol under dagens Praça da Figueira. Under tidigt 700-tal erövrades Lissabon av muslimska arméer från Nordafrika och Mellanöstern, som i sin tur byggde sina moskéer ovanpå romerska tempel och som också byggde en befäst stadsmur känd som Cerca Moura, som än idag är synlig. En handelsväg blomstrade under morernas välde, Lissabon blev mer kosmopolitiskt och drog till sig kristna, berber och judar, och år 1147 tog dom kristna över, något som förebådade dödandet, fördrivningen eller konverteringen av muslimska invånare och byggandet av katolska kyrkor ovanpå moskéerna.
|
