Turistguid till Lissabon

Europas västligaste huvudstad byggdes på sju kullar bredvid en naturlig hamn där Tagus-floden mynnar ut i Atlanten. Många av Lissabons gator är för branta för bilar och förlitar sig fortfarande på tre bergbanor samt en stor hiss (elevador). Lissabon kan också slå sig för bröstet genom några enastående bedrifter inom väg- och vattenbyggnad, som Ponte 25 de Abril (en bro som fått sitt namn efter 1974 års nejlikerevolution), och Ponte Vasco da Gama, som slutfördes 1998 och vars brospann sträcker sig över 17 km.

Mycket av Lissabons charm ligger i de starka kopplingarna till storhetstiden och bevisen därom, som de breda svartvita mosaik calçada trottoarerna, smala kullerstensgator fulla med Art Nouveau cafér, kärleksfullt restaurerade palats och magnifika kyrkor, inte att förglömma det glansfulla moriska slottet som dominerar gamla stan. Det är blandningen av historiska bairros (stadsdelar), arkitekturen och kulturen som särskiljer denna huvudstad från alla andra.

I centrum kan du upptäcka det livfulla Baixa-distriktet som är beläget runt de centrala torgen i Rossio och Praça do Comércio. Högre upp, kring Castelo de São Jorge, finner du de äldsta kvarteren: Alfama och Mouraria, berömda för sina Fados. Bairro Alto och Santos är också tidlösa, men har skapat sina egna optimistiska och trendiga rytmer tack vare en generation med uppåtgående designers, restauranginnehavare, musiker och artister. År 1988 drabbades en stor del av Chiado-distriktet av en förödande brand, och under de senaste tjugo åren har det restaurerats tillbaka sin forna glans tack vare några av Portugals topparkitekter, som Álvaro Siza Vieira. Längre västerut rinner Tagus-floden till Belém, som stolt visar upp landets historia som sjöfartsnation och dess upptäcktsresande i en serie sagolika monument, som Jerónimos kloster och tornet i Belém.

Men Lissabon handlar inte bara om historia och håller snabbt på att etablera sig som en av Europas populäraste resmål, som kännetecknas av stora och pulserande immigrantkolonier från Portugals forna kolonier, som Cape Verde, Guinea Bissau, Angola och Mozambique. Hela stadens område inbegriper nästan 3 miljoner människor, men om du vandrar runt de smala kullerstensgatorna i de gamla moriska kvarteren Alfama och Mouraria, är du förlåten om du tror att du skulle befinna dig i en en pittoresk provinsstad. Det är det som gör staden så speciell. Å ena sidan är det en modern europeisk stad, och å andra sidan en plats där tiden tycks ha stått still, med dofter, syner och ljud från ett långsammare vardagsliv, som en äldre kvinna i svart som hänger ut sin tvätt eller en grupp arbetare som grillar sardiner på trottoaren.